Betygsättning

Länkar

Betygsskala och examinator

KTH använder en sjugradig målrelaterad betygskala (A, B, C, D, E, Fx, F) för slutbetyg på kurser på grundnivå och avancerad nivå inklusive examensarbeten. A-E är godkända betyg med A som högsta betyg. Betygen godkänd (P) och underkänd (F) används som slutbetyg på vissa kurser (där särskilda skäl föreligger). Vilken betygsskala som används på en kurs framgår av kursplanen i Kurs- och programkatalogen. Att betygsskalan är målrelaterad innebär att kriterierna för vilket betyg som ges ska vara kopplade till kursens mål. Det är därför viktigt att examinationen på ett rimligt sätt kontrollerar om kursmålen uppfyllts.

Examinator är ansvarig för betygssättning. Normalt är kursledaren också examinator för kursen, men ibland medger KTHs regelverk inte det och ibland kan det finnas andra skäl att ha annan examinator.

Läs om betyg i KTHs regelverk, betygskriterier i SU-skriften Målrelaterade betyg - att arbeta med betygskriterier och bedömning i sju grader och om Viggos arbete med betygskriterier i kursen ADK (presentation).

Fram till 1 juli 2007 använde KTH betygsskalan U, 3, 4, 5 (där 5 är högst) vilket innebär att studenter som redan är registrerade på gamla kurser (kurskod börjar med 2D) fortfarande ska få betyg i den gamla betygsskalan.

Betygsättning av tentamina

Det finns ingen av skolan fastställd norm för var betygsgränserna ska ligga. På en del kurser består tentamen av en teoridel utan hjälpmedel och en problemdel med hjälpmedel eller av en basdel som testar baskunskaper och en tillämpningsdel. För godkänt kan då förutom en viss totalpoäng även krävas en viss poäng på varje del. Godkänd basdel kan vara en förutsättning för att tillämpningsdelen ska rättas. Det förekommer också att den som vill ha ett högt betyg (t.ex. A eller B) också måste göra en muntlig tentamen.

Betygsättning av laborationer

Betygsättning av laborationer förekommer på vissa kurser. Betygen är då individuella. Betygen bör precis som godkännandet grunda sig på funktionalitet, kvalitet, förståelse och presentation. Om möjligt bör kraven för de olika betygen specificeras i laborationslydelsen eller kursPM. Om möjligt bör samma lärare betygsätta alla studenterna på en kurs.

På vissa kurser ges betyget E på grundlaborationskursen. För högre betyg krävs extrauppgifter som anknyter till labbarna i grundlaborationskursen eller är helt fristående. Genom att göra de betygshöjande uppgifterna helt fristående och inte ta emot redovisningar på dessa förrän alla labbar i grundlaborationskursen är godkända undviker man problemet att vissa studenter väntar med att redovisa labbarna tills de gjort de betygshöjande uppgifterna.

På programmeringstekniken tillämpas en modell där uppgifterna har olika svårighetsgrad som avspeglar sig i ett av läraren åsatt poängtal och studenterna själva väljer uppgift. Studenterna väljer därmed i praktiken vilket betyg de vill ha.

Betygssättning av hel kurs

En kurs består normalt av flera moment (Ladokmoment), t.ex. en laborationskurs och en tentamen. Momenten framgår av kursplanen i Kurs- och programkatalogen.
Varje moment betygssätts och sedan vägs betygen samman till ett slutbetyg på kursen. Examinator beslutar hur denna sammanvägning ska göras. I de fall – som i exemplet ovan – då bara ett moment har graderat betyg är det naturligt att det betyget också blir slutbetyg på kursen.

Det är viktigt att det vid kursstart på kurshemsidan tydligt framgår hur kursens slutbetyg beräknas.

Komplettering

KTH har 2007 beslutat att det normalt ska finnas en kompletteringsnivå på varje moment med graderat betyg, se regelverket. Den student som når upp till kompletteringsnivån men inte når upp till godkäntnivån ska ges möjlighet att snart (inom sex veckor) få komplettera momentet till godkänt genom att göra en särskild uppgift eller tenta (helst ska de mål som studenten inte uppnått testas). Kursledaren meddelar studenten när och hur kompletteringen kan göras. Studenten rapporteras först i Ladok med betyget Fx som alltså är ett underkänt betyg. Godkänd komplettering ger normalt betyget E. Underkänd komplettering ger betyget F (om läraren så finner lämpligt kan han/hon medge ytterligare komplettering). För den student som inte gjort någon komplettering när tiden gått ut ska betyget F rapporteras.

Plussning (eller höjning av betyg)

KTH har 2007 beslutat att det ska vara möjligt att plussa på de flesta betygssatta moment, se regelverket. Studenten kan alltså tenta om för att få högre betyg fast tentan redan är godkänd. Undantagna från plussning är exjobb och vissa projekt. Om plussning inte är möjligt ska det vid kursstart tydligt framgå på kurshemsidan.

Plussning kan naturligtvis innebära extra arbete för läraren. Om möjlighet till plussning erbjuds kan det innebära att studenterna gör klart kursen med ett lägre betyg istället för att vänta tills de eventuellt får tid att göra extramoment/bättre genomförda inlämningsuppgifter e.d. vilket höjer examinationsgraden.

Gamla betyg kan översättas till ECTS-betyg

I och med att få studenter examineras på kurser med de gamla betygen 3-5 blir det allt mindre aktuellt att översätta sådana betyg. ECTS-skalan är en relativ betygskala med betygsnivåerna A-F som ska kunna användas som en betygskala som kan förstås i alla europeiska länder. KTH och SU använder en målrelaterad betygsskala med samma bokstäver.

Den som har fått ett gammalt betyg har rätt att få det översatt till ECTS-skalan. På CSC görs denna översättning automatiskt av ladokrapportören enligt följande tabell:

Gammalt betyg   ECTS-betyg
U F
3 D
4 B
5 A
6 A
G C
VG A

Exjobbsbetyget G översätts normalt till ECTS-betyget C, men examinator kan bevilja högre betyg.

Till sidans topp